Ja, nu ska jag berätta hela historien om Evita när jag har haft henne och hur det gick när jag provred henne.

Jag var ute och letade på nätet på hästnet bara för skojs skull. Jag hade min skötponny Amy, en dag hittade jag en ponny, alltså Evita på hästnet.se. I annonsen stog det att hon var en hoppglad 17 åring som har tävlat tillochmed LA i hoppning (1m) men att hon kan gå många år till på tävlingbanan. Och ja, jag visade mamma denhär annonsen och hon sa, jaja men du har ju Amy nu. Och sedan en dag när jag slutat skolan skulle en kompis till mig följa med mig hem, Linnea heter hon. Och mamma kom och hämtade oss för det fick inte plats i bussen. Och precis när vi hade hoppat in i bilen sa hon så här, vi ska åka och provrida Evita! Och jag blev såklart jätteförvånad och GLAD! Söndagen samma vecka åkte jag och min familj till Huskvarna och jag fick först se när Antonia, hennes dåvarande ägare rida henne. Såfort jag såg henne visste jag att hon var min! När Antonia red henne bockade hon lite och så i galoppen men jag visste att det inte var några problem. Och jag satte mig upp på henne, och nej man kunde inte tro att hon var 17 år, jag menar hur pigg som helst! Och jag började rida henne och jobba henne och jag kände att det var som handen i handsken vi passade perfekt ihop! Jag började också hoppa och vi bara flög över hindrena och jag hoppade 85 när jag provred henne. Jag tyckte och tycker nu att det inte var så dåligt när det var första gången jag red henne :). Jag visste att hon hade kapacitet för hoppningen. Men det var ett litet, eller rättare sagt stort problem. Hon var svårlastad. Hon sparkade mot mellanväggen och tog jättelång tid att lasta henne.

Och jag och pappa stog i väder och vind, i massor av timmar och tränade, tränade, tränade! Endel kommer inte att tro det, men hon ville knappt gå på med frambenen på trailern. Men tillslut fick vi på henne. Och det var väll allt. Men hon är långt ifrån "lättlastad och lättkörd" man får inte ha brottom, vi måste ha gått om tid på oss, det går inte annars, det är värst i högersvänger så man måste köra lungt, välldigt lungt! I början när vi hade köpt henne gick hon klockrent i hoppningen, vi flög över hinder på 1m och 1,10m. Men sedan började hon vägra och då visade de sig att hennes mage var helt off. Sen några veckor tillbaka har vi gett henne medecin och hon har blivit bättre, men jag kan inte hoppa alls högt med henne, efter att hon vägrade ganska mycket ett tag även fast jag hoppade jättelågt (50/60cm). Så när hon har blivit helt frisk i magen har vi ändå ganska mycket kvar att jobba på, både jag och Evita har tappat otroligt mycket självförtroende, så jag måste börja hoppa lågt och bygga oss sakta men säkert uppåt! Ja, och nu är jag här på ruta ett känns det som, nej nu ska jag inte vara negativ, men jag vet att jag och Evita kommer att klara detta vi ska ut och tävla höga klasser tillsammans, vi är ett team, du och jag... ♥

Tagga ridläger på sjöstjärnans ridläger vecka 30. Bästa ponnyn, bästa tränarna och träffa nya kompisar! ♥ :D

Vi kommer att lära oss otroligt mycket tilsammans, jag och Evita, och vi kommer att bygga upp självförtroendet tillsammans :D!