Så sant!
Pratar du bakom MIN rygg - betyder det att jag är längre fram än du...
Kommenterar du MITT liv - betyder det att mitt liv är mer spännande än ditt...
Har du tid att leta efter MINA misstag - betyder det att du är avundsjuk...
Fortsätter du med detta... Så lever JAG livet under tiden...
Till alla haters! ;)
DÅLIG UPDATE!
Åhh, haft sämst update idag! Ska aldrig mer hända JAG LOVAR! :D Typ bästa statistiken också ;). Jag och Moa turades om att rida Evita idag, Cizzi snubblade igår och hon hade ont i benet idag. Så red inte så jättemycket, men den stunden jag red gick bäst, mjuk och fin i munnen var hon också :). Ha det bra! :) Filmen kommer upp från ridpasset igår :D.
Kram Alice! :D ♥
Mormor och morfar!
Hej! Har varit hos mormor och morfar nu, mamma skulle typ hämta någon plåt till transporten för annars sparkar Evita sönder mellanväggen ;). Innan vi åkte till mormor och morfar skulle mamma köpa blommor på någon handelsträdgård :). Hos mormor och morfar fick jag två glassar och jag blev jättemätt! ;) Hann tyvär inte skriva Drömmen om en egen häst kapitel 4 igår så den kommer idag istället! :D
Kram Alice! :D
Teven! ;)
Hej! Kollar på teve nu, skönt och slappa framför teven med familjen och mysa :D nu blir det att kolla på Alsång på Skansen, hoppas det är några bra artister :).
Kram Alice! :D ♥
Godnatt!
Godnatt fina läsare! Fått massor av underbara kommentarer från er läsare idag! T.ex. från NellieB :). Ni har varit underbara på att kommentera idag! Fortsätt så imorgon också! :D Statistiken upp högt nu! :D
Kram Alice! :D
ÖSREGNADE! :(
Hej! Ösregnade när jag red och det gör det nu också! :( Så det blev bara ett pass på en halv timme. Kunde bara vara på en stor volt på ridbanan för den andra delen var det typ översvämmning på ;(. Så det blev inte att man tränade på något direkt. Ha det bra!
Kram Alice! :D
Drömmen om en egen häst kapitel 3!
Har inget att göra så jag tänkte att jag skulle "skriva av" en bok som jag tycker om jättemycket och som jag tycker är jättebra som jag tycker alla ska läsa 
. Författaren är Bernadette Kelly! Så jag licksom bara "skriver av" boken så alla vet att det är inte jag som har skrivit den 
.
. Författaren är Bernadette Kelly! Så jag licksom bara "skriver av" boken så alla vet att det är inte jag som har skrivit den .1:a kapitlet
2:a kapitlet
Tredje kapitlet
Annies besvikelse övergick snart i ilsken energi. Hon gick tillbaka till sitt rum och rotade igenom kartongerna tills hon hittade sina favoritkläder. Hon drog på sig en kjol, vita slip-inskor och en vit tröja. Sedan drog hon en kam genom sitt hår och tvättade ansiktet. På väg ut ur rummet nappade hon till sig sin mobil och lät den slinka ner i kjolfickan innan hon återvände till köket. "Jag tar Jonesy på en promenad", sa hon till sin mamma. "Nu?" Sa hennes mamma tveksamt. "Jag ska kanske följa med dig?" "Oroa dig inte mamma. Jag lovar att inte gå långt. Jag vill bara se mig omkring lite." Annies mamma såg förvirrad ut. "Okej. Men var inte borta mer än en timme. Du har fortfarande inte packat upp dina saker ännu." Hennes ton mjuknade. "Är du okej?" Annie nickade. "Jag är okej", svarade hon tyst, men hon kände sig inte det allra minsta okej. Hennes chanser att få en ponny hade krympt ihop till mindre än noll. Hon försökte att inte tänka på det när Jonesy rusade runt hennes fötter. Hon kopplade honom och steg sedan ut på trappan. Familjen Boyds nya hem kallades Hillgrove. Det låg vid en krök, med höga tallar som växte i snörräta led längst med tomtgränsen. Hela grannskapet hade en gång varit en ända utsträckt egendom, ägd av en familj. Men sedan länge var egendomen uppdelad i små tomter på fem eller tio hektar.
Det fanns grannar på bägge sidor om gården och Annie kunde se tvärs igenom hage och in på deras gårdsplaner. När hon följde en uppspelt Jonesy längs uppfarten, såg hon en stor, blå bil köra ut från granngården. Det såg ut som om de som bodde där hade hästar. Bakgården hade en liten inhägnad med stall intill. Det stod en hästtransport parkerad nära staketet, och Annie kunde precis se en uppsättning röda och vita hopphinderlängs med ena husväggen. Hon fick ingen skymt av någon häst däremot. Hon undrade avundsjukt var den kunde vara. Annie och Jonesy gick ut på vägen. Det fanns inga riktiga gångstigar, bara en gräsbevuxen stig som löpte utmed vägen. Annie svängde målmedvetet åt vänster. Om hon hade gått åt höger istället hade hon varit tvungen att passera grannens hus, och hon kände inte för att träffa den lyckliga hästägaren just idag. Solen brände het på Annies bara axlar. Hon tänkte att hon borde vända tillbaka för att hämta sololjan, men hon orkade inte bry sig. Jonesy var ivrig att utforska den nya omgivningen och drog i sitt koppel hela tiden för att tvinga Annie att gå fortare. Alla gårdar hon passerade hade en grönskande, trädkantad infart med brevlåda vid grinden. Många av gårdarna hade ett vackert namn skrivet på grinden, som "Serenity" eller "Pineview".
Trots att hon passerade så många hus, tyckte Annie att det var egendomligt tyst. De enda ljud hon kunde höra var sina egna fotsteg på stigen, och en och annan fågel. Det kändes nästan som om hon var mitt ute i ingenstans, det fanns varken trafik eller människor någonstans. Jonesy drog och sletså ivrigt i kopplet så att hon höll på att kväva sig själv, och Annie böjde sig ner och knäppte av honom kopplet. Det hade hon alldrig gjort inne i staden, men här fanns inga bilar som skulle kunna köra på Jonesy. Hunden skällde förtjust och rusade iväg. Annie var tvungen att gå fortare för att hinna ifatt Jonesy. När han lämnade vägen och sprang in under en grind bestämde hon sig för att det var dags att sätta på honom kopplet igen. "Jonesy! Kom hit, pojken!" ropade hon. Jonesy ignorerade henne. Han ökade farten och styrde stegen mot hagen. Annie kunde bara se ett staket, och bortom det tät buskvegetation. Hon måste fånga in Jonesy snabbt som ögat nu, för om han hann in i skogen skulle hon aldrig kunna hitta honom. Järngrinden var ordentligt låst med ståltråd, och Annie slösade bort flera värdefulla minuter på att försöka få upp ståltråden. Till slut klättrade hon över grinden, rev sönder sin kjol på ståltråden och för att göra saken ännu värre slog hon knäet i den översta biten av grinden och mer eller mindre föll ner i hagen på andra sidan.
Arg som hon nu var, ropade hon återigen på hunden. " Jonesy, din dumma hund, kom hit! Nu!" Jonesy var vid det här laget bara en liten prick vid den bortersta delen av hagen. Han sprang med nosen i marken och verkade överhuvudtaget inte ha sett eller hört henne. Annie satte iväg över gräset i sina slip-onskor, med hon stannade snart när hon klev i någonting mjukt och vått som hennes skor fastnade i. Hon stirrade skeptiskt ner i marken, där hennes vita favoritsko satt fast mitt i en färsk, ångande brungrön komocka! "Toppen!" muttrade hon. Med rynkad näsa böjde sig Annie ner och försökte desperat hitta en ren bit av sin sko, som nu var helt täckt av kobajs. Hon varken såg eller hörde det stora djuret som närmade sig henne bakifrån. Och när hn plötsligt såg upp, skrek hon rakt ut av fasa! Mitt framför stod den som högst troligt var den som hade lagt komockan där den låg. En svartvit ko stirrade på henne under total tystnad, medan den viftade bort flugor med svansen.
Hoppande på ett ben, med ansiktet knallrött och hållande i yttersta spetsen av sin smutsiga sko, var Annie fast. Hon vågade inte röra på sig, var rädd för vad kon skulle ta sig för, att den kanske skulle jaga henne. och vad ännu värre var, hon kunde inte längre se Jonesy, som nu hade försvunnit under staketet och in i skogen. Hur var det nu, skulle man se en ko in i ögonen eller skulle man det inte? Kanske det bästa var att bara se ner i marken och försiktigt backa iväg från den. Medan Annie försökte reda ut begreppen för sig, hade kon tröttnat på henne och lunkat iväg. Annie väntade tills hennes knän slutade skaka, och sedan försökte hon gå med bara en sko på. Men hn upptäckte snart att det var mer än gräs som växte i hagen. För varje steg hon tog, stack det till under den bara foten av något vasst. Med näsan rynkad av obehag och avsmak släppte Annie den illaluktande, grönfläckiga skon på marken och trädda in foten i den.
Till slut nådde hon staketet och kikade in i skogen bakom det, men det fanns inget spår av någon vit hund. Annie kände en klump av panik växa i magen och sprida sig uppemot halsen. Hon tittade på sin klocka. Hennes mamma skulle snart börja oroa sig om hon inte kom hem. Hon tog upp sin mobil, men insåg snart att hon inte kunde sitt nya hemnummer. Hon borde gå hem och hämta hjälp av sin mamma, men hon kunde inte bara lämna Jonesy. Annie slank emellan trådarna i staketet och in i skogen. När Annie lämnade hagen blev ljuset genast svagare när träden slöt sig runt henne och stängde ute dagsljuset. Det luktade starkt av eukalyptus och tjocka löv rasslade överallt på marken när hon gick. Småfåglar hoppade runt bland de torra löven, men Annie var alltför förtvivlad för att lägga märke till dem. Hon ropade högt. Jonesy syntes inte till. Hon började tänka på alla hemska saker som kunde hända en liten vit hund i skogen. En stadshund som inte förstod att hålla sig borta från djurfällor eller vilda djur. Fanns det några vilda djur i den här skogen?
Annie hade letat i tio långa, skräckfyllda minuter när hon hörde ett upphetsat skällande! Jonesy! Någonting kom springande emot henne, men det lär inte alls som Jonesy. Det var någonting som brakade fram genom skogen väldigt högljutt. Annie kunde höra kvistar knäckas och ett rytmiskt rasslande som signalerade ankomsten av någonting mycket större än en Jack Russel hund. Men ju närmare den kom henne, desto närmare tycktes Jonesys skällande. Sedan hörde hon ett skrik.
Drömmen om en egen häst kapitel 2!
Har inget att göra så jag tänkte att jag skulle "skriva av" en bok som jag tycker om jättemycket och som jag tycker är jättebra som jag tycker alla ska läsa . Författaren är Bernadette Kelly! Så jag licksom bara "skriver av" boken så alla vet att det är inte jag som har skrivit den . Första kapitlet hittar ni här: http://ponnybrudern.blogg.se/2012/june/drommen-om-en-egen-hast-kapitel-1.html
. Författaren är Bernadette Kelly! Så jag licksom bara "skriver av" boken så alla vet att det är inte jag som har skrivit den . Första kapitlet hittar ni här: http://ponnybrudern.blogg.se/2012/june/drommen-om-en-egen-hast-kapitel-1.htmlAndra kapitlet
Annie vaknade i sin gamla sång i sitt nya rum. De hade kommit fram mitt i natten, och då hade deras sängar redan stått uppställda i det nya huset. Det var perfekt, för det enda de orkade göra var att krypa till kojs. Annie såg sig omkring i rummet. Överallt på golvet stod det kartonger som innehöll alla hennes prylar. Rummet var dubbelt så stort som hennes gamla, men en enorm uppbyggd garderob som upptog en hel vägg. Allt verkade nytt och främmande. Hennes stora sovrumsfönster visade upp en vacker utsikt över de fem hektar mark som hörde till deras hus, som låg i utkanten av den lilla byn. Hennes pappa hade förälskat sig i stället för tre månader sedan, och det var lätt att förstå varför. Sommarens ljusa solsken silade in i hennes rum genom grenarna på en japansk lönn som växte bara några meter från huset. Annie tittade på den rektangulära hagen bortom gårdsplanen, och tuggade fundersamt på sin underläpp. Förutom fågelsången och humlesurret utanför fönstret var det alldeles tyst utanför. Hemma i staden hade det alltid hörts trafikbuller, dörrar som slogs igen och ljudet från bilmotorer som startades när grannarna körde till sina arbeten. Sedan kom hon ihåg. Det var ju hennes "hemma" nu... Annie försökte se det från den ljusa sidan. Det var ju den där hagen utanför... med all den plats som familjen plötsligt hade i sitt nya hem, som gjorde att det öppnade sig helt nya möjligheter... Hon hörde sina föräldrar stöka omkring i köket. Frukostdofterna spred sig i huset och drev rakt in i hennes näsborrar. Någon måste ha letat sig igenom kaoset av flyttkartonger och lyckats hitta kartongen med alla frukostattiraljerna. Härligt! Hennes mage kurrade högljutt. Det var matdags!
Annie studsade upp ur sin säng och drog gårdagens rtöja över pyjamasen. Sedan skyndade hon sig iväg till köket. "God morgon gumman!" Hennes mamma satte en tallrik med ångande varmt rostat bröd med stekt ägg framför Annie på bordet. Hennes pappa satt redan och åt när Annie och hennes mamma satte sig till bords. "Jaha, så var vi här!" konstaterade han, vilket kunde tyckas ganska onödigt. "Du är en tjej med tur, Annie! Du har hela sommaren på dig att bekanta dig med trakten." "Pappa..." började Annie, men han avbröt henne. "Du hinner hitta nya kompisar redan innan skolan startar. Jag önskar att jag också hade mer än bara ett par futtiga dagar innan jag började jobba. Jag måste åka in till Ridgeview idag. Min chef tipsade mig om en kvinna som föder upp får, och nu när vi har all den här marken så kommer vi ha nytta av en skock får som kan beta när gräset åt oss."
Annie blev helt kall inombords. "Får! Ingen har sagt någonting om får!" utbrast hon. Hennes pappa skrattade. "Vi ville överraska dig. Tänk bara hur roligt du kommer att få vid lammningstiden!" Annie stirrade på sin pappa. Han såg mycket nöjd ut med sig själv. Bakom honom stod hennes mamma med ena ögonbrynet höjy och ryckte på axlarna. Som vanligt hade hennes mamma bara gått med på det som pappa ville utan att ifrågasätta det allra minsta. Ingenting skulle bli som Annie hade tänkt sig.Hur skulle hon nu kunna säga till pappa att hon inte var det minsta intresserad av får? Att hon hade sina egna planer på hur gräset skulle kunna hållas kort. "Men pappa, jag..." Annie kunde inte förmå sig att fortsätta. Hon stirrade bedrövat ner i frukosttallriken. Hennes mamma rörde lätt vid hennes arm och frågade: "Vad är det, gumman?" Pappa såg oförstående ut. "Seså, bara berätta för oss. Vad är det som är fel?" Annie drog ett djupt andetag. Detta var inte alls hur hon hade planerat samtalet. "Alltså... jag hade ju liksom... hoppats att vi skulle skaffa en ponny som kunde beta ner gräset..." "Men du kan ju inte ens rida!" Hennes mamma såg förvirrad ut. "Inte kan väl du ta hand om en häst?" Annie ryckte på axlarna. "Jag skulle ju kunna lära mig. Jag har alltid älskat hästar. Det vet du, mamma." "Hör du på här, Annie", avbröt hennes pappa. "Att tapetsera väggarna med hästbilder är en sak. Att ha ansvaret för en livs levande häst är en annan. Tro mig Annie, du vill inte ha en ponny."
När hennes pappa sedan började prata igen, var det som om ämnet hästar aldrig ens varit på tal. "Fåren som jag hade tänkt mig är en speciell ras som kallas Demara. De ska visst vara mycket lätta att sköta om och behöver aldrig klippas. Eftersom både mamma och jag jobbar, så är djur som kräver mycket skötsel det sista vi behöver. Och så kan vi sälja lammen när de är tillräckligt gamla och tjäna lite pengar på dem också." Annies mamma kom med ett inpass: "Rob, vi kanske ska tänka på det där med ponny i alla fall. Det skulle ju vara Annie som tog han om den, inte du och jag." Annie vände sin uppmärksamhet mot mamma. "Just det! Ni skulle inte behöva lyfta ett finger! Mamma, du hade ju ponny när du var yngre!" Men innan hennes mamma hann svara, hade pappa avbrutit igen. "Annie, jag är rädd att vi måste säga tvärt nej till en ponny. Jag har lagt ner mycket tid och jobb på att ta reda på information om Demarafåren. Och jag har praktiskt taget redan köpt dem också. Jag kan ju inte ringa till uppfödaren nu och säga: "Tyvär, jag vill inte ha dina får längre. Min dotter ska få en ponny istället." Annie kunde inte riktigt fatta varför pappa inte kunde göra just så. Hon förstod inte hur han kunde bry sig mer om vad någon vilt främmande männsika kände än hur hans dotter mådde. Men hon visste hur envis han var. Det var precis som när de skulle måla om hennes rum i den gamla lägenheten. Mamma hade lovat Annie att hon skulle få välja själv precis vilka färger hon ville ha. Annie had bestämt sig för en mycket ljust lila färg, med mörkare lila runt fönsterbrädena. Hennes pappa hade fnyst åt henne färgval. "Nej, Annie." hade han bara sagt, långsamt som om hon var en liten treåring. " Vi måste hålla oss till neutrala färger. Det blir aldrig omodernt." Annie brydde sig inte om ifall färgerna i hennes rum var neutrala - hon ville ha lila! Men innan hon och mamma hann åka till färgaffären hade pappa redan kommit hem med en gigantisk burk med enkel, vit färg. Det var det, det. Slutdiskuterat.
Annie åt upp frukosten under tystnad. Hennes mamma slamrade borta vid diskhon, och slutligen reste sig pappa upp. "Jaha, då sticker jag in till byn nu." Annie kände hur hennes drömmar om en egen ponny försvann ut genom dörren tillsammans med honom när han gick.
Vad tror ni händer sedan? :D
Vad tror ni händer sedan? :D
Godmorgon!
Godmorgon på er goá läsare! Snart åker jag till stallet och rider! :D Jag och Moa ska rida ut idag, men vi vet inte vilken runda ännu ;). Vad ska ni göra idag då?
Kram Alice! :D ♥
AWESOME!
Har haft en AWESOME dag idag. Skulle vart ännu bättre om jag skulle rida EVITA! Längta, längta! Tänkte rida ut imorgon med bästa Evita! Nyss målat naglarna! :) Jag blev jättenöjd över dom. Nu ska jag fortsätta skriva till kapitel 2 som kommer imorgon, varje kapitel är ganska långa, så det tar ganska lång tid! Ha det bra!
Kram Alice! :D ♥
Vägen till egen ponny!
Ja, nu ska jag berätta hela historien om Evita när jag har haft henne och hur det gick när jag provred henne.
Jag var ute och letade på nätet på hästnet bara för skojs skull. Jag hade min skötponny Amy, en dag hittade jag en ponny, alltså Evita på hästnet.se. I annonsen stog det att hon var en hoppglad 17 åring som har tävlat tillochmed LA i hoppning (1m) men att hon kan gå många år till på tävlingbanan. Och ja, jag visade mamma denhär annonsen och hon sa, jaja men du har ju Amy nu. Och sedan en dag när jag slutat skolan skulle en kompis till mig följa med mig hem, Linnea heter hon. Och mamma kom och hämtade oss för det fick inte plats i bussen. Och precis när vi hade hoppat in i bilen sa hon så här, vi ska åka och provrida Evita! Och jag blev såklart jätteförvånad och GLAD! Söndagen samma vecka åkte jag och min familj till Huskvarna och jag fick först se när Antonia, hennes dåvarande ägare rida henne. Såfort jag såg henne visste jag att hon var min! När Antonia red henne bockade hon lite och så i galoppen men jag visste att det inte var några problem. Och jag satte mig upp på henne, och nej man kunde inte tro att hon var 17 år, jag menar hur pigg som helst! Och jag började rida henne och jobba henne och jag kände att det var som handen i handsken vi passade perfekt ihop! Jag började också hoppa och vi bara flög över hindrena och jag hoppade 85 när jag provred henne. Jag tyckte och tycker nu att det inte var så dåligt när det var första gången jag red henne :). Jag visste att hon hade kapacitet för hoppningen. Men det var ett litet, eller rättare sagt stort problem. Hon var svårlastad. Hon sparkade mot mellanväggen och tog jättelång tid att lasta henne.
Och jag och pappa stog i väder och vind, i massor av timmar och tränade, tränade, tränade! Endel kommer inte att tro det, men hon ville knappt gå på med frambenen på trailern. Men tillslut fick vi på henne. Och det var väll allt. Men hon är långt ifrån "lättlastad och lättkörd" man får inte ha brottom, vi måste ha gått om tid på oss, det går inte annars, det är värst i högersvänger så man måste köra lungt, välldigt lungt! I början när vi hade köpt henne gick hon klockrent i hoppningen, vi flög över hinder på 1m och 1,10m. Men sedan började hon vägra och då visade de sig att hennes mage var helt off. Sen några veckor tillbaka har vi gett henne medecin och hon har blivit bättre, men jag kan inte hoppa alls högt med henne, efter att hon vägrade ganska mycket ett tag även fast jag hoppade jättelågt (50/60cm). Så när hon har blivit helt frisk i magen har vi ändå ganska mycket kvar att jobba på, både jag och Evita har tappat otroligt mycket självförtroende, så jag måste börja hoppa lågt och bygga oss sakta men säkert uppåt! Ja, och nu är jag här på ruta ett känns det som, nej nu ska jag inte vara negativ, men jag vet att jag och Evita kommer att klara detta vi ska ut och tävla höga klasser tillsammans, vi är ett team, du och jag... ♥
Tagga ridläger på sjöstjärnans ridläger vecka 30. Bästa ponnyn, bästa tränarna och träffa nya kompisar! ♥ :D
Vi kommer att lära oss otroligt mycket tilsammans, jag och Evita, och vi kommer att bygga upp självförtroendet tillsammans :D!
Kram Alice! ♥
Rösta gärna!
Skulle betyda SÅHÄR mycket om ni ville rösta på min bild i fototävlingen med hööks på facebook! :D Tack så jättemycket alla som röstar :D. Här kommer länken:
http://apps.vizibly.se/hooks/sv/like/2841/c10ec458b6dde63917a33d1019ca794d23874915/
Åhh, vilken dag!
Hej! Haft en underbar dag idag, Evita gick klockrent, mys med familjen, och nu här hos gästerna som vi ska sova över hos. Hoppas att Evita går lika bra imorgon som idag, att det håller i sig. Att jag hittar alla knappar på henne som idag! ;D
Sitter vid datorn...
och är allmänt lojj på midsommarafton ;). Nu är det inte att göra så mycket, BLOGGA! Vad ska jag skriva om? Kanske dp (deepshit)? Om VAD isåfall, kommentera! :D
Dagens...
...outfit: beige chinos, blått linne, virkad tröja
...humör: Glad men lite trött ;)
...låt: Chris Brown, Don´t wake me up
...bästa: Evita
...sämsta: inget? :)
...bild:
...smileys: :D
~~~
Kram!
Jag och du...
Allting var tomt när du inte fanns hos mig... ♥
MIDSOMMAR!
Jag vill önska er alla, stora som små EN RIKTIGT GLAD MIDSOMMAR! ♥ Kommentera mer än gärna vad ni ska göra idag :).
Kram Alice! :D ♥
Kläderna :D
Ett par chinos, beige, h&m, 199 SEK
~~~
En virkad kort tröja som jag ska ha ett blått linne under :), Vero Moda, 299 SEK
~~~
En kort t-shirt med tryck, varje tjej gillar lite rosa, Vero Moda, 199 SEK
~~~
Det blå linnet som jag ska ha under den virkade tröjan :), Vero Moda, 99 SEK
~~~
Ja, det här köpte jag i Värnamo idag, ni ser att jag köper mest på Vero Moda ;). Kanske lite väl dyrt ibland, men vad gör man inte med kläder som man gillar ;). Kommer nog upp en bild senare idag när jag har på mig kläderna :D. Riktigt nöjd över inköpet ;). Ha det bra!
Kram Alice! :D ♥
Är på eco nu!
Hej! Är på eco nu för mamma ska handla lite hästsaker, synd att hööks inte finns i Värnamo. Närmsta hööks är i Halmstad eller Jönsköping som ligger 10 mil bort :/. Aja, jag skriver sedan vad mamma har handlat till hästarna och jag kanske köper något? ;D.
Kram Alice!
FRÅGESTUND!
Yes, FRÅGESTUND PÅ BLOGGEN! Fråga vad du vill, kommentera DETTA inlägget eller skicka din fråga till [email protected] :)
KRAM ALICE! :D ♥
